i tre och en halv timma har jag och kajsa pratat om livets tunga stunder.
hon sa kloka ord. kajsa är en klok människa.
jag har tagit åt mig varje ord hon har sagt.
en sak hon sa var:
"- Emma, glöm bara inte heller bort alla gånger då han har sårat dig"
och nej. det kommer jag inte göra. absolut inte.
samtidigt som jag sa åt henne att denna männsika betyder så fruktansvärt mycket för mig. och jag vill inte mista honom som min vän, hur mycket han än har sårat mig.

men fan vad jag är en blåögd dum.. ja jag vet inte vad.

eller?