jag kan inte sluta vara en lipsill
min sill
min älskade sill
som jag sagt till henne 40 gånger om. vette tusan hur jag hade klarat mig i happis utan henne.
det var hon som lärde mig känna kärlek. sån där ta-sig-på-bröstet-å-känna-kärlek-kärlek. (och vet ni hur ofta jag känner?!)
vet inte hur många vinglas som jag har druckit med henne (lipat och känt kärlek vinglas)
och vet inte heller hur många party-vinglas jag tagit med henne (jag tappade räkningen någongång i mars)
jag vet heller inte hur många kloka ord den här lisa har sagt mig.
och jag vet inte heller hur många av mina tårar som lisa fått torka.
vad ska jag ta mig till?!
nämen alltså. lisa, du finns ju kvar. så vad fan håller jag på med!?
MEN
dock inte bara en backe ner
MEN OKEJ
bara ett telefonsamtal bort
MEN
det är inte samma
MEN LISA
det jag vill säga dig är att JAG KOMMER ATT SAKNA DIG
MEN
jag lovar. jag kommer och hälsar på dig (och renarna)
jag och renarna väntar!!! fast inte för att jag sett nån enda :( puss min sill du är söt
sillen vi får ta och åka och hälsa på henne ;)