en dyster...

jag vill kunna radera dig ut ur mitt huvud
jag vill få bort alla känslor
jag vill kunna ta bort all kärlek jag känner för dig
jag önskar att jag aldrig hade varit den där natten hos foppe, att vi aldrig var uppe på eiffeltornet om nätterna, att vi aldrig badade i karlsborg, att du aldrig smet från tjockholmen, att du aldrig hade betalat 3000 kronor för att komma till umeå för en natt, att vi aldrig skulle ha haft så kul med varandra,
att vi aldrig..
att vi aldrig allt.
varför? varför just jag?
jag vill kunna ta bort, kunna radera allt du någonsin skrivit. allt du någonsin sagt. allt du någonsin gjort. allt vi någonsin gjort.

fan. jag ljuger. vem är det jag försöker lura? allt jag vill är att ha det så lika underbart som vi en gång hade det...

varsågod att läs alla, läs hur mycket jag älskar denna person. denna person som alla förbjuder mig att älska. denna person som jag blir förbjuden att träffa. denna person som gör att hela min familj står på spel.
tyvärr, ingen, varken jag, kan bestämma mig för att sluta älska..

han är ingen dålig människa. eller jo, eller nä? har jag blivit manipulerad hela tiden? eller är detta verkligheten? är det sant det du säger nu? fan.

han är, där någonstan, jag vet inte om det är på utsidan eller är det någonstans där långt, långt inne, världens underbaraste människa. det är denna människa jag älskar så innerligt. alla kanske inte har fått träffa den underbara. men jag har. jag är trollbunden. det gör så ont. ibland. ibland är jag världens lyckligaste.

jag trodde aldrig att man kunde känna så här. känna sån innerlig kärlek, men samtidigt sån innerlig smärta.






allt jag såg glödde med en intesiv styrka. det enda stättet att beskriva det på är att vi började röra oss mot ljuset. ingen sa att det var dags att göra det och ändå började vi alla röra oss framåt samtidigt. när jag såg framåt började allt växa sig högre - som en kulle som bara skulle fortsätta uppåt utan slut. jag hade förväntat mig att se nått slags mörker bakom porten, men så långt jag kunde se fanns där bara ett intensivt strålande ljus.






din låt, som på något sätt blev våran..



Kommentarer
Postat av: carro

en dag kommer det bli bra! :) ibland tar det bara lite längre :)

2008-03-07 @ 21:35:08
URL: http://caarroekholm.blogg.se
Postat av: Emelie

ibland kan det verkligen kännas piss allt.. Man vill bara krypa under täcket och aldrig mer komma fram :/ Hopaps det bli bättre.

2008-03-08 @ 10:54:37
URL: http://sprinky.blogg.se
Postat av: carro

jobbigt :( men jag hoppas allt blir bättre snart!

2008-03-08 @ 12:37:24
URL: http://caarroekholm.blogg.se
Postat av: sanna

va? ursäkta?

2008-03-08 @ 12:46:05
Postat av: sanna

ska jag vara avundsjuk för att du är olyckligt kär? hänger inte med :/

2008-03-08 @ 12:49:55

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0